Svar på kommentar

2014-01-23 @ 11:00:00 | Postat i: Bobbo
Jag vill börja med att tacka er som har kommit med era tankar och synpunkter om hur jag borde göra och ställa mig på hästfronten, jag har läst allas vinklar och försökt tänka över det här, inte kommit fram till något beslut än men kan bara säga att jag är väldigt väldigt sugen på en till medryttarponny!
 
 
Detta var en utav kommentarerna som damp ner i inkorgen igår och jag tänkte skriva ett svar på just den här då det här är sånt jag ofta, och då menar jag ofta får höra. Jag är mycket väl medveten om att jag är lång på Bobbo, lång, men enligt mig inte för lång - och det är skillnad. Sedan att jag är 15 år (eller ja fyller om ca 3veckor) och fortfarande rider Bponny, ja det är för mig inget problem. Jag vet att jag inte får tävla honom eller ens rida fram honom åt någon annan men det är okej, jag är ingen tävlingsryttare och trots att jag nu på senare tiden har blivit mer och mer sugen på att börja tävla privata klasser i dressyr så kommer det efter kontakten jag har med Bobbo.
 
Jag har ridit den här ponnyn som medryttare i snart tre år, alltså förstår ni? Tre ÅR, wow det är lång tid. Vi har gått från att som ekipage vara helt gröna till att lita på varandra till 120%, och nej det är inte överdrift - så är det. I början av vår resa, vilket var i maj 2011 såg det hemskt ut, tro mig, hemskt. Jag är nu idag förvånad att de tog in mig som medryttare trots sitsen och allt (överreagerar jag nu?) men samtidigt väldigt glad över det, såklart. Vi är idag ett samspelt ekipage och litar på honom i alla lägen, även när han leker unghingst och stegrar för att protestera lite eller drar igång en bockserie i galoppen för att han har för mycket överskottsenegi, alltså det spelar ingen roll, för jag vet att han inte vill mig något illa.
 
Så att bara ge upp allt det här, kärleken, vänskapen, allt - det är inte aktuellt. Jag provade det här ett tag för ca 1,5 år sedan när jag började rida en annan ponny i stallet istället, men det fungerade inte. Blev deppig, saknade honom som *** och kände inget sug till den nya ponnyn när han inte fanns där, förstår ni hur jag menar? Så att släppa taget om honom nu igen känns inte okej, och därför är det just det alternativet jag utesluter först.
 
Jag är ju inte dum så även jag vet att vi en dag kommer behöva skjilas åt och det vill jag egentligen inte ens tänka på, men så är det. Jag vet i alla fall att han ska vara kvar hos hans nuvarande ägare 2014 ut, och det känns hur som toppenbra. Sedan vet jag inte om jag kommer kunna rida honom så länge, då jag trots allt fortfarande växer och vi är på gränsen nu snart, men det får bli ett senare bekymmer.
 
Till sist vill jag bara säga att detta inte från min sida avges som ett påhopp till den här personen, tack Maja för din kommentar och din vinkling på frågan, jag vill bara förtydliga hur jag tänker för att ge er mer förståelse in i hur det ser ut i mitt huvud. Tro mig det är en plats ni inte vill besöka, alldeles för rörligt. Jag hoppas alltså nu att ni alla förstår hur jag tänker kring frågan och är det något nytt som dykt upp och som ni undrar över, jamen då vet ni vad ni ska göra haha. Kram på er!
 

Kim

Så länge du känner att det fungerar att rida och ägaren inte har någonting emot det tycker jag absolut du skall fortsätta med Bobbo. Ni är så himla fina tillsammans <3. Du får väl tävla avd B om du skulle vilja? Eller hur är det? :)

2014-01-23 @ 14:06:44
URL: http://kimdahl.webblogg.se

Namn:
V.I.P?

E-mail:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback